UNICEF släppte sin rapport ”Childhood in a Digital World” förra veckan, vilket har föranlett en viktig diskussion om relationen mellan barn och deras skärmanvändning i en digital era.
Rapporten lyfter fram några viktiga punkter, varav en handlar om hur vi kan minska de onlinebaserade skador barn upplever genom digital mobbning, sexuella övergrepp med mera. UNICEF uppmanar tekniksektorn att anta en nolltoleranspolicy för dessa problem och uppmanar regeringar att stärka ansträngningarna för att hålla teknikföretagen ansvariga. Dessa två åtgärder är avgörande för att hålla barn säkra i digitala miljöer.
Medan vi på Ki-DS är för teknik för barn när den används medvetet och avsiktligt, blev vi förvånade över två av UNICEFs huvudsakliga slutsatser i rapporten:
- skärmtid bör endast begränsas med noggrant övervägande ”för att säkerställa att barns digitala färdighetsutveckling inte konsekvent undergrävs” och
- ”värdet av att lära sig digitala färdigheter från tidig ålder har blivit allt tydligare”.
Debatten om skärmtid
När det gäller den första punkten är Ki-DS ståndpunkt att skärmtid är en av flera viktiga faktorer vid analysen av skärmars inverkan på barn. Medan vi fokuserar våra ansträngningar på att fördröja barns ägande av smartphones, är denna fråga naturligt sammanvävd med större frågor om lämplig användning av skärmar i allmänhet.
– Det pratas mycket om barns skärmtid – men vi behöver bredda samtalet. Tid är inte den enda faktorn, men den är central. För i en uppmärksamhetsekonomi där varje app konkurrerar om barns fokus, måste vi fråga oss: vad är det egentligen vi låter ta plats i deras liv? I slutändan är vår uppmärksamhet en av de mest värdefulla resurser vi har – och skärmtid handlar om just det, säger medgrundare Ki-DS Katie Dodd Syk.
I september 2024 släppte Folkhälsomyndigheten specifika rekommendationer för skärmanvändning för barn i åldrarna 0-18 år, och inkluderade en visuell tallriksmodell för att visa tidsförslagen tillsammans med allt annat ett genomsnittligt barn gör under en 24-timmarsperiod. Det finns ett antal aktiviteter som vi vet att barn behöver för att vara både fysiskt och psykiskt friska: sömn, utbildning, fysisk aktivitet, balanserade måltider och interaktion ansikte mot ansikte. Det blir oftast begränsad tid över från dessa aktiviteter att spendera på skärmar utanför skolan. Den kvarvarande tiden motsvarar absolut inte det nuvarande nationella genomsnittet på 6,5 timmar per dag av skärmanvändning utanför skolan för svenska barn 10-13 år. Detta innebär att genomsnittstiderna för skärmanvändning tränger undan viktiga utvecklingsupplevelser som vi vet att barn behöver för att blomstra, vilket gör att barn går miste om avgörande tillfällen för tillväxt.
Enligt Ki-DS är tid en kritisk komponent i samtalet kring digitala färdigheter och barns psykiska hälsa. Vi uppmanar UNICEF att tydligt erkänna att även ”neutralt” eller ”pedagogiskt” innehåll, när det konsumeras i överdriven mängd, kan urholka den tid och det utrymme som behövs för en hälsosam och balanserad utveckling.
Barns digitala färdigheter
Nu till den andra punkten: har värdet av att små barn lär sig digitala färdigheter verkligen blivit ”tydligt”, som UNICEF-rapporten hävdar? Rapporten bygger till stor del på detta uttalande – men vilken forskning har vi som tyder på att detta stämmer? Rapporter som OECD (2023) visar att barn kan tillskanska sig digitala färdigheter snabbt när de är utvecklingsmässigt redo.
Och vilken ålder betraktas som “tidig”? Rapporten bygger huvudsakligen på undersökningsdata som samlats in från 12–16-åringar (medan genomsnittsåldern för smartphoneägande i Sverige nu ligger runt 8 år). Utvecklingsskillnaderna mellan en 8-åring och en 15-åring är djupgående.
I ett pressmeddelande från Sveriges Utbildningsdepartement den 12 november 2024 anges att enligt den internationella ICILS-studien uppnår 4 av 10 svenska elever i årskurs 8 inte en grundläggande nivå av digital kompetens, trots användningen av digitala lärverktyg i skolorna. Skolminister Lotta Edholm gjorde dessutom följande kommentar i pressmeddelandet:
– Digital kompetens förutsätter att eleven har grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Skolan måste prioritera rätt, vi måste fokusera på grundläggande färdigheter först, innan eleven kan utveckla en digital kompetens. Det är viktigt att komma ihåg att var fjärde elev inte kan läsa ordentligt i dag.
Specifika digitala kompetenser som nämns i UNICEF-rapporten inkluderar förmågan att justera integritetsinställningar, ta bort någon från en kontaktlista och identifiera de bästa sökorden för onlinesökningar. Är dessa färdigheter de färdigheter vi vill prioritera att lära våra barn ”från tidig ålder”? Visst vill vi prioritera barns utveckling av grundläggande kompetenser som läsning, skrivning, räknefärdigheter, empati, självreglering och kritiskt tänkande. Och när det är lämpligt, att utveckla digitala färdigheter som främjar kreativitet, innovation och teknisk kompetens. De grundläggande defensiva åtgärder som nämns i UNICEF-rapporten är viktiga, men de är överlevnadsmekanismer, inte indikatorer på mognad eller beredskap.
– Att hävda att barn behöver tidig tillgång för att bygga dessa digitala ’överlevnadsfärdigheter’ är som att argumentera för att barn ska köra bil för att lära sig trafiksäkerhet. Exponering ger bekantskap, inte nödvändigtvis förmåga. Vi tillåter inte barn bakom ratten utan instruktion, tillsyn och utvecklingsmässig beredskap – inte heller bör vi göra det med digitalt oberoende, säger Holly Kvist, Ki-DS nationella samordnare för lokala nätverk och hållbara initiativ.
Digitala färdigheter vs. digital exponering
UNICEF-rapporten finner att i 16 av 25 länder visar barn som använder sociala medier oftare högre digitala färdigheter. Den hävdar också att skärmtid positivt bidrar till färdighetsutveckling, medan föräldrarnas begränsningar hindrar den. Men detta ramar in exponering som i sig fördelaktig, och ignorerar sammanhang, ålder och risk. Ja, frekventa användare är mer bekanta med plattformar. Men är denna kunskap meningsfull – eller bara adaptiv?
Barn som regelbundet möter online-risker kan utveckla strategier som att blockera eller rapportera, men det betyder inte att dessa upplevelser var hälsosamma eller lämpliga. Bekantskap med skada är inte resiliens. Denna logik riskerar att normalisera för tidig digital exponering. Istället för att fråga om barn kan lära sig vissa färdigheter tidigt, bör vi fråga om de bör – och om det är säkrare och mer effektivt att lära ut dessa färdigheter senare, i strukturerade, utvecklingsmässigt informerade miljöer.
Mental hälsa och metodologiska betänkligheter
UNICEFs rapport fokuserar starkt på akuta psykiska hälsoutfall – självskadebeteende, självmordstankar och lågt emotionellt välbefinnande. Även om detta är viktigt, utesluter denna snäva synvinkel nyckelindikatorer för vardaglig mental hälsa, inklusive uppmärksamhetsförmåga, emotionell reglering, kognitiv överbelastning och medveten närvaro. Dessutom erkänner UNICEF öppet en brist på data om yngre barn. Trots detta uppmuntrar de föräldrar att främja online-användning från ung ålder samtidigt som de genomgående i rapporten erkänner att teknikföretag behöver göra mer för att skydda barn. Denna motsägelse undergräver grunden för dess vägledning – och att uppmuntra barn att gå online innan adekvata skyddsåtgärder finns på plats har potential att vara farligt.
– Vi på Ki-DS förstår att UNICEFs rapport skapades för en global publik, men när man analyserar rapporten från Sveriges perspektiv – ett land som har prioriterat digital utveckling för sin ungdom – verkar rapporten inte beakta den fullständiga bilden av hur man bäst närmar sig denna fråga. Digital exponering och färdighetsutveckling bör aldrig ske på bekostnad av säkerhet eller välbefinnande, säger Katie Dodd Syk.
UNICEFs nya rapport lyfter viktiga perspektiv och bidrar till samtal som behövs. Samtidigt behöver vi våga gå djupare: Är barn verkligen redo för de digitala utrymmen vi placerar dem i? Kan digitala färdigheter läras senare – säkrare och mer effektivt? Prioriterar vi rätt typer av färdigheter, och mäter vi dem på ett meningsfullt sätt?
– Digital kompetens är viktigt – men ännu viktigare är förutsättningarna för att kunna utveckla den på riktigt, säger Holly Kvist. Innan vi påskyndar tidig digital tillgång måste vi överväga hela barnet – inte bara deras framtida CV, utan deras utvecklingsbehov just nu.