Nu behöver vi föräldrar gå samman – för våra barns hälsa, trygghet och utveckling i en allt mer digital skolvardag.
Har du oro och frågor kring barnens digitala miljö i skolan? Det finns mycket prat om skärmtid, sociala medier, bristande styrning av digitala verktyg och hur allt detta påverkar våra barn i hemma miljön – men hur går det till i skolan?
Många av oss har haft sådana funderingar och har vänt oss till skolor för information. Tyvärr har svaren ofta varit allmänna, undvikande eller helt uteblivit. Det här är för dig, du förälder, som försökt och försökt men inte fått svar. Och ingenting förändras.
Därför gör vi nu något nytt – tillsammans.
Så gör du – steg för steg
- Inled ALLTID en dialog med skolan om hur elever där använder digitala läromedel och vad elever har tillgänglighet till. Om du oro dig för hur ditt barn använder digitala läromedel i skolan och vad de har tillgänglighet till, diskutera den oro med skolan. Se mall för generella frågor om digitala läromedel
- Om dialogen fortsätter och ingenting förändras, överväg att skicka in ett enskilt elevärende till rektor (se instruktioner och mall här).
- Om skolan inte agerar bör ärendet skickas till huvudmannen, oftast utbildningschefen i kommunen.
- Om svaren fortsatt är bristfälliga eller alltför generella bör ärendet skickas till Skolinspektionen.
Meddela gärna Ki-DS när du har skickat ditt elevärende genom att maila namn på skola och kommun till vår e-mail: skola@ki-ds.org. På så sätt kan vi få en helhetsbild av situationen i Sverige när det gäller barnsäkring av digitala läromedel.
Därför skapar vi elevärenden
För att få tryck på dessa frågor behöver vi skapa enskilda elevärenden. Det innebär att skolan måste dokumentera varje ärende, följa upp det och ge ett faktiskt svar. Om skolan fortsätter att ge icke-svar eller bara svarar generellt, kan vi skicka ärendena vidare till Skolinspektionen. Då blir det inte längre enskilda röster som lätt avfärdas – utan ett mönster som myndigheter och media inte kan ignorera.
Mobilförbud räcker inte
📵 Den nya lagen om mobilförbud som träder i kraft 1 juli 2026 är ett steg i rätt riktning – men riskerar att bli tandlös.
Om skolorna inte samtidigt styr upp hur de digitala enheterna används, och vad eleverna faktiskt har tillgång till (t.ex. sociala medier under lektionstid), kommer problemen att fortsätta. Mobilförbud hjälper inte om surfplattan eller datorn ändå ger fri tillgång till samma appar.
Det handlar om barns rätt till en bra skolmiljö
Det här handlar inte om att vara emot teknik. Det handlar om att våra barn ska få en trygg, hälsosam och pedagogiskt genomtänkt digital skolmiljö – och om att vi föräldrar äntligen ska bli lyssnade på.
Vill du vara med och göra skillnad? Ju fler vi är, desto större genomslag får vi. 💬✨
Du kan skapa ett elevärende även om inget har hänt
Det spelar ingen roll om ditt barn ännu inte berättat om något olämpligt som hänt i skolan kopplat till digitala läromedel, eller om du själv inte märkt några tecken på att hen farit illa. Det här är ändå relevant för dig.
Risk handlar inte om att något redan har hänt – utan om att något kan hända. Där har skolan ett ansvar. Alla barn har rätt att få det stöd de behöver för att utvecklas så långt som möjligt, och skolan är skyldig att agera tidigt när det finns en risk att en elev inte får rätt förutsättningar.
Skolan får alltså inte vänta tills ett barn misslyckas eller skadas innan de gör något, tydligt uttryckt i 3 kap. 5 § skollagen.
🧩 Underlaget är kvalitetssäkrat
Det bygger på omfattande inläsning och gemensamma bidrag, och har dessutom granskats av bland annat skolsköterska med över 20 års erfarenhet och jurist med erfarenhet av skolfrågor. Målet är att vi ska stå på stadig grund – både juridiskt och praktiskt – när vi driver detta tillsammans.
Vanliga frågor
Ja, absolut. Det behöver inte ha inträffat en skada. Det går bra att skriva om att man ser risk för att något ska hända. För oss föräldrar innebär det att vi inte behöver “bevisa” att något redan hänt för att lyfta en oro eller ställa frågor. Det är helt i sin ordning att vara proaktiv, och det är precis så systemet är tänkt att fungera.
Det viktiga är att man skapar elevärendet, vilka exempel man anger är sekundärt. Här är några förslag på formuleringar men det räcker att ha med ett exempel.
- “jag är rädd för att mitt barn Lisas förmåga till uthållighet och koncentration påverkas om hen får upp notiser och reklam i sin digitala arbetsmiljö”
- “min son Pelle gillar inte att läsa böcker och har behov av att utveckla sin läsförmåga till djupfokus. Jag märker att han har svårt att lyssna när jag läser för honom och han vill inte läsa själv utan säger att han hellre ser på film. Det har gått så långt att vi fått låsa in alla skärmar hemma. Jag är orolig för att förekomst av skärmar i skolmiljön gör att läsförmågan inte kan utvecklas eftersom Pelle ständigt har en skoldator med fri tillgång till internet i närheten som pockar på uppmärksamhet”.
- “ Jag är rädd för hur mitt barn Olle påverkas av att utsättas för beroendeframkallande algoritmer under skoltid. ”
- “jag märker hur min dotter blir väldigt arg när hon måste lägga ifrån sig skärmen hemma. Att hon ges möjlighet att ha fri tillgång till internet och använda sociala medier på skoltid skapar konflikter när hon är hemma vilket gör att hennes återhämtning påverkas.”
- “jag märker att Ali har svårt att göra läxor på sin skoldator utan att han istället börjar göra andra saker. Förutom att han riskerar att hamna efter i skolarbetet skapar detta konflikter i familjen då vi föräldrar tvingas övervaka varje minut han sitter vid skoldatorn.”
- “min son Oskar har en sårbarhet utifrån adhd som gör att jag är extra orolig för att han ska komma att utveckla skärmberoende. Hans storebror Nisse har adhd och problematisk skolfrånvaro.”
- “jag upplever att mitt barn Fatima får symptom som påminner om adhd om hon får se på snabba klipp och barnprogram. Vi är oroliga för hur hennes hälsa och välmående påverkas av att hon dagligen får se på Barnkanalen på fritids.”
Det finns en risk att rektor känner sig sårad och det innebär mer arbete för skolan på kort sikt att hantera elevärendena. Syftet är dock att synliggöra problematiken på politisk nivå och att påskynda förändringen vilket på längre sikt kommer att leda till att rektors arbetsbörda minskar då problem som idag finns och som handlar om att många elever mår dåligt och/eller inte når målen i skolan kommer att minska om tryggheten i skolan och kvaliteten på undervisningen höjs. Initiativet ska förhoppningsvis hjälpa enskilda rektorer som inte har mandat att exempelvis säga upp licenser eller införa whitelisting på skolans datorer.
Nej, det är helt frivilligt.
Ja
Ett vanligt brev diarieförs i bästa fall men syns inte i någon statistik. Det går heller inte att eskalera vidare om bristerna kvarstår. Om det handlar om ett elevärende är skolan skyldiga att utreda och om man som förälder inte är nöjd med svaret går det att gå vidare till huvudmannen och i sista hand Skolinspektionen.
Nej, detta är ett sätt för att försöka påverka. Självklart kan man fortsätta att använda de andra kanalerna.
Vår ambition är att föräldrar som skapat elevärenden ska meddela Ki-DS ambassadör på sin skola som i sin tur skriver in ärendet (t.ex. med hjälp av ärendenummer och barnets initialer) i ett dokument. Ju fler ärenden vi kan visa att vi skapat, ju större tyngd. Men vill man inte vara med på listan är det såklart också okej. Politiker på riksnivå har efterfrågat att vi föräldrar gör vår röst hörda. De ser problematiken men så länge vi inte “märks” är politikerna rädda för att ta tag i frågan fullt ut.